De flitiga myrorna hade länge och väl byggt på sin myrstack och var äntligen färdiga med bygget när en elefant promenerade förbi.
Han stoppade ner sin snabel i myrstacken och blåste till så att stickor och strån rök. Myrorna fick lov att bygga upp allt igen.
Scenariot upprepade sig sedan dagligen och till slut fick myrorna nog: Nästa gång elefanten kom skulle de spöa skiten ur honom!
Sagt och gjort, myrorna intog sina platser och väntade tålmodigt på att elefanten skulle komma och i samma sekund som han stack ner sin snabel så rusade alla myrorna upp på honom.
Elefanten kände dock bara något som kittlade honom, så han skakade på sig lite lätt, varpå alla myrorna flög av. Alla utom en – som krampaktigt höll sig kvar i halsvecket på elefanten.
Nedanför samlar sig de arga myrorna och skriker i högan sky:
– STRYP HONOM BERTIL!!! STRYP HONOM!!!
